Start

Hej hej, Emelie “Empa” Sjödahl här. 24 år, student, beroende av TV-serier, film och kaffe. Det finns de som hävdar att jag är beroende av TV-spel också. Älska Zelda, Mario och har ganska nyligen spelat igenom Shadows of Mordor på mitt sprillans nya PS4. Blond, ganska vältränad, 165 cm lång och stadiga 54 kg. Springer milen på 43 minuter blankt och jag har inte bäddat sängen på snart 2 år. Värsta drömtjejen va? Synd för er grabbar, I’m in to girls!

Ni har nu kommit till min blogg där jag delar med mig av händelser och tankar i mitt liv. Efter att ha maratonkollat på Orange is the new black så lägger jag mig gärna i badet och reflekterar över saker och ting i världen och tro det eller ej men jag har kommit fram till många bra saker där. Lite alone time med tid att reflektera över sig själv, sitt liv och annat så kan man komma väldigt långt. Jag har fattat många riktigt bra beslut som jag kommit fram till just efter att ha legat i badet och funderat. Det som är så bra där är att det inte finns något som stör. Inget prat i bakgrunden, ingen pipande mobiltelefon och inga lockande tv-serier, filmer eller spel. Jag lämnar alltid mobilen utanför badrummet och med ringsignalen avstängd. Att jag gör så är förresten också något jag kommit fram till när jag funderat i badet. Däremot var det här länge sedan nu och på den tiden så lämnade jag inte mobilen utanför, släkte inte ned belysningen och funderade inte så mycket. Det hela började med att jag var helt slut efter en lång dag i skolan. Jag kom hem och tänkte först bara ta en dusch men bestämde mig för att ta ett bad istället. Hade sovit riktigt dåligt natten innan och det hade varit en lång dag i plugget med mycket att tänka på. Jag höll antagligen på att bli lite förkyld också och var bara allmänt seg och risig. Jag orkade knappt göra nånting när jag kom hem utan jag mer eller mindre tog av mig alla kläder direkt när jag kom innanför dörren och släpade mig till badet och lade mig ned. Väl där tänkte jag så klar kolla igenom facebook men insåg att jag inte hade mobilen med mig och fick slit smått panik. Var däremot för trött och blöt för att orka gå och hämta den eftersom det skulle betyda att jag antingen var tvungen att torka mig först och sen hämta mobilen eller att jag skulle blöta ned halva lägenheten i min jakt på mobilen som låg i fickan på jackan som låg slängd innanför ytterdörren.

Det fick mig att fundera. Har jag blivit sådan slav under mobiltelefonen att jag inte ens kan ligga i badet i en kvart utan att bli stressad för att inte ha den i närheten. Det var då jag började fundera på riktigt. Kan det där verkligen vara hälsosamt? Varför har man ett sådant behov av att synas, höras och att se och höra vad andra gör att man inte kan ta ledigt från det i ens en kvart? Jag blev uppriktigt arg på mig själv och faktiskt ganska orolig. Var det upptakten till någon form av beroende jag stött på? Jag som alltid varit stolt själv över att jag inte fallit för de vanliga beroendena så som rökning, snusning (kan väl erkänna att just snus känns som något som mest killar faller för men ändå), socker, alkohol o.s.v. Här ligger alltså jag i badet och känner någon form av abstinensbesvär över att inte ha en så löjlig sak som en mobiltelefon i närheten. Nej fy fan det kunde jag inte gå med på. Jag låg i badet en halvtimme eller något sådant och funderade över hela fenomenet och konstaterade att jag nog var mobilberoende, eller i alla fall på gränsen till att bli. Insåg också att många, de flesta, av mina vänner och bekanta var precis likadana. Somliga värre. Det första jag gjorde när jag kom upp ur badet var att avinstallera facebook och instagram i telefonen. Någon måtta får det vara. Det där kan jag använda när jag sitter vid datorn vilket inte är speciellt många minuter per dag. Då kan jag tillbringa 10-15 minuter till att kolla om det hänt något roligt på något av dessa sociala medier. Jag kan också, om så behövs, ladda upp egna bilder, skriva kommentarer och liknande på den tiden. Inga problem. Fan va mycket skönare livet blev efter det. Första dagarna var lite jobbiga. Ni vet, när man står och väntar på att kaffet ska bli klart, eller när man… ”pudrar näsan”, står i kö eller väntar på bussen. De perfekta tillfället att kolla igenom telefonen och se om det hänt något kul. Problemet är att sen blir det även så att man gör det när man sitter och äter med sina kompisar, sitter i soffan och pratar, är på gymmet och går mellan övningarna och så vidare. Där har det gått för långt. Resultatet av det hela blev i alla fall att jag ett par gånger i veckan tar ett långt avslappnande bad. Ofta med någon form av oljor eller bubblor och om jag orkar så tänder jag lite ljus och släcker all elektrisk belysning. Det är så jäkla skönt. Väl där försöker jag att reflektera över saker jag gjort, borde gjort, inte borde gjort, vill göra, inte borde göra och så vidare. Resultatet blir att jag sällan gör saker jag ångrar. Allt jag gör, nästan, är genomtänkt och något jag verkligen vill. Det kanske låter jättetråkigt och som att jag saknar all spontanitet och missar en viktig lektion i livet ”man lär av sina misstag”. Visst visst, men vad kan jag lära mig av ett misstag som jag inte kan klura ut själv om jag bara funderar över det? Varför ska jag gå i efterhand och ångra mig för att jag låg med någon kille när jag istället i förväg kan fundera över i fall jag vill eller inte vill göra det och då helt enkelt kan låta bli om jag kommer fram till att det är en dum ide?

Det gäller inte bara kärleksrelaterade saker naturligtvis utan allt. Jag pluggar till veterinär eftersom jag älskar djur. Inte bara så att jag tycker att det är kul att klappa hundar och katter utan jag känner att människan har förstört så otroligt mycket här på jorden och vi har, olovligen, förslavat nästan jordens alla olika djur och tvingar dem att arbeta för att gynna oss. Vi föder upp dessa för att sedan slakta dem och äta och mycket annat. Dessutom så är vi otroligt grymma. Det är så många stackars oskyldiga djur som far illa på grund av att människor är grymma, empatilösa och överlag hjärndöda och jag kan inte rädda alla men jag känner att jag vill göra det jag kan och vad passar då bättre än att bli veterinär där jag, så gott jag bara kan, får möjlighet att hjälpa så många djur i nöd som möjligt. Det är kanske inte det absolut bästa sättet att hjälpa djur men jag måste också hjälpa mig själv till ett drägligt liv och den här kombinationen är den bästa som är hyffsat enkel att uppnå. Om det inte säger sig självt så kan jag ju meddela att jag är väldigt reserverad när det kommer till att äta kött. Jag är inte vegetarian eller liknande men jag äter i stort sett aldrig kött när jag lagar mat till mig själv. Om jag blir bjuden på middag eller har någon form av bjudning där folk äter kött så gör jag också det om så krävs. När jag agerar värd så finns det dock alltid ett vegetariskt alternativ så att ingen ska känna sig tvungen att äta kött.

Det får nog räcka med presentation för den här gången. Välkommen till min blogg!